Att flyga har historiskt varit något som å ena sidan har förenat oss med naturen men å andra sidan setts som förödande för miljön: drömmen att flyga likt en fågel kontrasterat mot utsläpp från jetflyg på hög höjd. Vad händer om vi gör ett ”omtänk”. Vi låter flygandet bli lite långsammare – 500 km/t fågelvägen är fortfarande snabbt. Vi bygger med modern teknik. Vi anpassar aerodynamiken till lättare konstruktion och ett annat hastighetsområrde. Vad vår vi? Ett fordon som kräver mindre bränsle än den mest energieffektiva bilarna på marknaden – med alla säten fyllda – och inte långt ifrån en modern långdistans buss.
Ett flygplan flyger fågelvägen vilket minskar energianvändningen. Det flyger dessutom ovanför ekosystemen snarare än skär igenom dem. Betänk de ekologiska konsekvenserna av att bygga väg och järnväg och jämför det med att bygga en flygplats. När det gäller transporter i glesbygd är det inte omöjligt att flyg kan vara ekologiskt fördelaktigt i jämförelse med andra alternativ. Vi sitter trots allt sällan fullpackade i bilar.
EcoLiner projektet var ett samarbete med den legendariska framlidna aerodynamikern Sven Olof Ridder, Prof Joachim Grenestedt, Windex Air och Marström som startades tidigt 2000 tal. Man började med att bygga en elektrifierad version av det segelflygplanet Windex 1200 och ämnade därefter bygga en prototyp i skala 1:2,2 för testning eftersom vindtunnlar var avpassade efter konventionellt flyg.
Som ofta dog projektet efter svårigheter att hitta finansiering. Kanske det är dags att ta upp tråden igen i något som kan vara en hörnsten för ett hållbart samhälle. Att flyga som fåglarna, energi effektivt och i harmoni med naturen. Ridders vision för ett passagerarflygplan fyller 20 år men är mer modernt och relevant än någonsin!
